Filipperbrevet 2:12-13

Kontexten (1:1–2:11) har hjälpt oss att förstå Filipperbrevet 2:12–13 bättre, men det finns fortfarande en hel del att upptäcka om dessa två verser, frågor som forfarande är obesvarade. Detta kompakta textstycke fungerar som ett klimax i Filipperbrevet – allt som Paulus har sagt hittills verkar leda fram till dessa två verser. Följande kan observeras i 2:12–13:

1. Ett mycket nära förhållande existerar mellan vers 12 och 13 – vers 12 är inte möjlig utan vers 13; vers 13 är alltid sann, trots vers 12. Öppningsfrasen ”Därför, mina kära,…” riktar inte bara vår uppmärksamhet bakåt, utan också framåt, att något viktigt skall sägas: ”Därför… ni som alltid har varit lydiga: …”.
2. Paulus refererar till en lydnad som vill lyssna, en villighet att ta emot instruktioner: det innebär att kunna underkasta sig, att följa någon. Det är de troendes lydnad i Filippi det syftar på. Denna lydnad utmärks av att ”arbeta med fruktan och bävan på er frälsning,…”, något de troende i Filippi har fortsatt att göra i Paulus frånvaro. Ordet ”lydiga” är således ett viktigt nyckelord i verserna 12 och 13, då det kontrollerar hela stycket. Paulus definierar det som att kontinuerligt ”arbeta med fruktan och bävan på er frälsning.” (en attityd av lydnad, ödmjukt sinnelag som Jesus Kristus [2:5]).
3. Ett annat nyckelord är ”arbeta” i vers 12, som i grekiskan betyder att ”arbeta ut” (åstadkomma, producera eller skapa något). Lydnad är att producera något synligt för världen. Så som Paulus tillämpar det betyder det att när en troende i Kristus är lydig blir hennes frälsning (vad Herren har gjort i hennes liv) synlig för världen. Detta är vad Jakob också pratar om i andra kapitlet i sitt brev (Jak 2:26).
4. Nyckeln (som vi efterfrågade i Fil. 1:6-11) till hur Paulus ser på lydnad är fruktan och bävan inför Herren. De troende i Filippi skall arbeta ut sin frälsning ”med fruktan och bävan”. De två begreppen får sin innebörd från Gamla testamentet och en hel teologi är uppbyggd kring dessa två uttryck.

Det vanligaste ordet för ”frukta” i Gamla testamentet är yare (= fruktan eller rädsla). Men när yare beskriver en gudsrelation (gudsfruktan) får ordet emellertid en annorlunda betoning beroende på vilket sammanhang det används i: Respekt eller vördnad; Rättfärdigt uppförande eller fromhet; Tillbedjan. Den som fruktar Herren är den:

1. Som implementerar (förverkligar) tron (= gudsfruktan) i det praktiska (Job 1:1).
2. Som vandrar på Herrens vägar, vars fromhet är en frukt av ett gensvar på Guds budskap (Ps. 128:1).
3. Som skiljer sig från den som är ond och orättfärdig (Pred. 8:13).
4. Som är välsignad av Gud (Ps. 112:1; 31:20-21 [SFB]; 34:10-11; 33:18-20; 103:11; 145:19 [SFB]).

Med andra ord, gudsfruktan presenteras i Bibeln som nyckeln till ett andligt liv, och ett tecken (se Fil. 1:28 [SFB]) att helgelseprocessen ”verkar” i en människas liv, att hon kontinuerligt lyder Herren (jfr. Deut. 10:12-13).

“Fruktan och bävan” inför Herren är också nära relaterat till glädje, vilket också är det stora temat i Filipperbrevet. Ps. 2:11 säger: ”Tjäna Herren med fruktan och gläd er med bävan” (SFB). En parallellism! Om jag placerar in de kursiverade nyckelorden från Ps 2:11 i Fil. 2:12 blir det följande: ”…ni som alltid har varit lydiga [tjänat]: arbeta med fruktan [respekt/vördnad] och bävan [med glädje] på er frälsning. Att lyda Herren är vördnadsfull glädje! Troligt är att Paulus tänkte på Ps. 2:11 när han skrev Fil. 2:12.

Även om ”fruktan” och ”bävan” kan betraktas som synomyma uttryck, tillför ”bäva” en dimension som ofta missas när det pratas om att tjäna Herren. ”Fruktan” är en abstrakt term som talar om vördnad eller respekt, medan ”bävan” är en metafor (hyperbole?): det är svårt att lyda någon även om man har respekt för personen, om inte glädjen att tjäna också finns med i bilden. Således beskriver ”fruktan” ett transcendent förhållande till Gud och ”bäva” beskriver ett personligt förhållande som är tillgängligt för alla. Båda dessa dimensioner behövs i en relation med Gud för att troende skall kunna ha ett sunt förhållande till Gud.

Om Filipperbrevet 2:12 berättar vad människan gör, beskriver nästa vers (2:13) vad Gud gör: ”Ty det är Gud som verkar i er… .” Prepositionen ”ty” uppenbarar att Gud med sin Ande ”verkar i dig” (grekiskan = producerar något i någon. Producerar sin vilja i dig när när du arbetar ut din frälsning). Paulus menar att en troende arbetar ut det som Gud har arbetat in (producerat) i hennes liv. När Gud ”verkar i dig”, hjälper han den troende genom den helige Andens kraft att också arbeta ut den frälsning han frälser med (Ef. 1:11; 2:1-10; 1 Kor. 12:6, 11).

Guds aktiva roll i en troendes liv förmår och motiverar henne att ”förverkliga hans syfte” (Fil. 2:13b). Vad är Guds syfte? Din frälsning och frihet; din nästas frälsning och frihet – att andra skall se din och min frälsning som ett vittnesbörd och bli frälsta/befriade. Slutligen, att allt skall ske Gud till ära och pris (Fil. 1:11).

Vad är Paulus poäng i 2:12-13? Lyd alltid Herren, fortsätt att fruktan Herren och nya dörrar av andligt liv och utmaningar skall öppnas för dig. Paulus garanterar inte ett lättare liv i 2:12–13, men däremot ett spännande och meningsfullt liv.

En del besökare och människor som följer denna blogg har säkert märkt att jag twittrar en del. Ibland/ofta undrar jag vad som är nyttan med Twitter, förutom att den fungerar som ytterligare ett socialt medium och informationskanal. Nu när jag har twittrar ett tag får jag i alla fall erkänna att det är ganska roligt, men ibland störande. Men tillräckligt roligt för att jag fortsätter med det.

Men nu har jag faktiskt upptäckt en verklig nytta med Twitter, i alla för mig.

Just nu pågår en av de riktigt stora eventen för bibelforskare, SBL Annual 2009 i New Orleans, Louisiana, en jättekonferens som årligen går av stapeln under fyra dagar i November. Bland annat är bibliobloggarna och bibelforskarna David Nyström och Tommy Wasserman där just nu och spränger både sina hjärnor och plånböcker. Antalet sessioner under de fyra dagarna är överväldigande och storleken på bokutställningen med konf.priser på böcker går inte riktigt att förstå.

Själv befinner jag mig hemma, även om jag skulle gärna vilja vara där. Det är här som Twitter kommer in i bilden. Genom att skriva in sökordet #SBL09 i mitt TweetDeck (eller Twitter.com) kan jag följa hela twittertrafiken under konferensen – vad som händer under sessionerna, under rasterna och hur de olika forskarna/deltagarna skickar meddelande till varandra för att stämma tid för träff, etc. Det är ju inte som att vara där, men ändå något.

Så nu har jag alltså hitta en verklig nytta med Twitter. Tack så mycket!

Nya och uppdaterade kartresurser för bibelstudium och arkeologi:

1. Bible Mapper 4 (se recension här)

2. West Bank and East Jerusalem online map (se recension här)

3. ESV Study Bible följs upp av en bibelatlas (mer info här och här)

Den bästa bibelatlasen jag är bekant med: The Sacred Bridge.

Filipperbrevet 1:1–2:11

Öppningsorden i Filipperbrevet 1:1–2 är ett normalt sätt att öppna ett brev på Paulus tid. Men redan i det efterföljande stycket (verserna 3–11) börjar tråden som leder fram till 2:12–18. Vers 6 lyder: ”… och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det till Kristi Jesu dag.” Paulus är trygg med församlingen i Filippi. Han hade lämnat efter sig en stark och växande församling under sin andra och tredje missionsresa (jfr. 1.3-5, 7-8). Detta sätter tonen för hela brevet, vilket förstärks i 2:13 (”Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärningar förverkligar hans syfte”).

Efter att ha uttryckt sin kärlek för de troende i Filippi ber Paulus för dem i 1:9 och ger skäl för sin bön i verserna 10–11. Hur skall Paulus bön blir besvarad? Paulus förklarar inte rent praktiskt hur denna bön skulle uppfyllas i de troendes liv i verserna 6–11. Men han gör det i 2:12–13 (”…arbeta med fruktan och bävan på er frälsning… Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte.”). Orden i 2:13b (”… så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte.”) måste ha fört de troendes tankar tillbaka till slutet av 1:11 (”, …Gud till ära och pris”).

I de nästa två stycken (1:12–18a, 18b–26) beskriver Paulus sin situationen för de troende i Filippi. De är oroliga för Paulus. Men Paulus tröstar dem och ser framemot att se dem igen.

I Filipperbrevet 1:27–30 fortsätter Paulus att uppmuntra: ”Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium,…”. Denna värdighet är uttryckt genom att förblir eniga i Kristus (1:27). Ett tecken för dem som är motståndare till den kristna tron (SFB, v. 28). Hur skall vi klara av att leva ett liv värdigt Kristi evangelium? Det verkar omöjligt utan Guds hjälp. Svaret ger Paulus återigen i 2:12–13.

I Filipperbrevet 2:1–11 fortsätter Paulus att uppmana de troende i Filippi. Notera hur 2:1 och 2:2 relaterar till varandra, 2:1 – vertikala relationen med Gud, vilket leder till 2:2 – den horisontala relationen mellan de kristna. Nyckelordet som håller dessa två verser samman är ”eniga”, och 2:1 (Kristus och den helige Anden) leder till 2:2 (församlingsgemenskap). Detta är principen Paulus förtydligar ytterligare i 2:12–13 – arbeta ut i era liv frälsningen ni har i Kristus.

Slutprodukten eller frukten i 2:1–2 är Guds syfte i 2:13, vilket för tanken tillbaka till 1:11, vilket måste vara enligt Paulus det yttersta syftet för alla troende i Kristus – att allt sker ”Gud till ära och pris”. Det är den troendes liv som är det starkaste vittnesbördet om Jesus.

Så tar Paulus steget vidare och beskriver sann ödmjukhet i verserna 2:3–4, vilket leder fram till 2:5, en av verserna som har gjort Filipperbrevet så berömt: ”Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus.” Jesus Kristus är enligt Paulus det stora exemplet på ödmjukhet, på utgivande kärlek då han genomled en ställförträdande död för människans synd (vv. 6–8). Detta sinnelaget hos Kristus upphöjde Honom återigen över allt och alla, så att alla människor skall kunna tillbe och bekänna sig till Honom (vv. 9–10). Paulus deklarerar alltså att Jesu sinnelag var och är Gud till ära (2:11b) och den troendes sinnelag i Kristus skall också vara Gud till ära (1:11).

Uppmaningen till de troende i Filippi om ett sinnelag, som är varje troendes sanna vittnesbörd om Kristi evangelium, når sin höjdpunkt i 2:12–18, närmar bestämt i verserna 12–13. Vers 12 börjar med ”Därför”, vilket refererar tillbaka till vad Paulus har sagt fram tills nu i brevet, speciellt i 1:27–2:11 (se speciellt 2:5 – Kristi sinnelag). Det verkar som om Paulus brev till de kristna i Filippi från början har strävat mot just 2:12–13 (–18).

Huvudtexten i denna utläggning är Filipperbrevet 2:12–13, men innan vi fördjupar oss i dessa två spännande verser behöver vi titta kortfattat på bakgrunden till brevet och sedan på kontexten som kommer före (Fil 1:1–2:11) texten som denna utläggning handlar om. Paulus resonemang, som leder fram till 2:12–13, hjälper oss nämligen en bit på vägen med förståelse av 2:12–13. Textsammanhanget som kommer efter 2:12–13 är inte heller ointressant (Fil 2:14–18). Därför skall vi också ta en titt på den texten när jag är klar med 2:12–13.

Bakgrund
I staden Filippi planterade Paulus den första kristna församlingen på europisk mark, under hans andra missionsresa (Apg. 16). När Paulus och hans vänner lämnade staden hade de planterat en stark församling (Apg. 16:40). Paulus höll sedan kontakt med församlingen (Apg. 19:21-22; Fil. 2:19, 20), och en nära relation mellan aposteln och de troende (“de heliga i Kristus Jesus”, 1:1) uppstod.

Församling i Filippi bestod till stora delar av hednakristna. De var fattiga, men mycket hjälpsamma och generösa (Fil. 4:15-16, 2 Kor. 8; 11:9). Med tanke på hur fattiga de var förstår vi hur generösa de måste ha varit.

Paulus skrev med anledning av en gåva som Paulus hade tagit emot från de troende i Filippi. Gåvan fördes till Paulus av Epafroditos (Fil. 4:14, 18; 2:25) och brevet sändes tillbaka med samman person (Fil. 2:26-28). Paulus fick då också en möjlighet att informera församlingen i Filippi om sin situation i fångenskap och den väntade rättgången (1:12-26). I sitt brev tog han också tillfället att förmana och uppmuntra till fasthet och enighet (Fil. 2:3-5; 3:2-3; 4:1-2; 1:27-30).

Beträffande författarskap finns det inget i brevet, lingvistiskt eller historiskt, som ifrågasätter dess äkthet. Brevet författades någon gång mellan 62-63 e Kr i Rom. Atmosfären i brevet är glad och positiv, där Paulus ser framemot nya möjlighet att tjäna Gud, trots sin svåra situationen i fångenskap (1:23-26).

Filipperbrevet är ett brev till en församling han älskade, vilket framgår av den ärlighet och glädje som brevet uttrycker. Ordet ”glädja” (och liknande uttryck) används 16 gånger i brevet. Med andra ord, ett unikt brev i jämförelse med andra brev av Paulus, speciellt också med tanke på att han var fängslad i Rom vid tidpunkten för författandet (1:7, 13-18; 4:22; jfr. Apg. 28:16, 30-31).

Brevet kan också karaktärsieras som mycket personligt – som en pratstund, där samtalsämnen växlar utan förvarning, likt en informell konversation mellan vänner. En av höjdpunkerna i brevet är naturligtvis Fil. 2:12-13, som står i fokus för denna textutläggning.

9.3 Israels självständighetsdag (sid 189–192)

Staten Israels roll för judarna världen över är ”utomordentligt stor”. Den tjänar som ”en synlig geografisk identifikationspunkt.” Illman betonar att detta inte är något nytt: ”orienteringen mot landet och Sion har ju funnits och hållits i alla tider och på alla orter.” Men efter förföljerna under slutet av 1800-talet och under 1900-talet har landet Israel fram till idag fungerat som en tillflykt genom att ta emot judiska flyktingar. Utöver den politiska identifikationen, har landet också en stor judisk religiös och kulturell “identifikationsmöjlighet”.

Israels självständighetsdag (Jom Ha-‘Atsma‘ut) firades redan vid statens första år, den 5 ’Ijar, som är dagen för upprättandet av staten Israel, den 14 maj 1948. Dagen firas både av staten med olika offentliga tillställningar och i judiska församlingar världen över. Utöver det har fullständiga liturgier, med anknytning till traditionell judisk gudstjänst, utvecklats. I Israel föregås dagen av en minnesdag över dem som föll i kampen för statens grundande (Jom Ha-Zikkaron), som också markerar avslutningen av den dystra perioden efter Jom Ha-sho’a.

Efter att flaggan har varit på halvstång under minnesdagen hissas den vid självständighetsdagens ingång på kvällen i topp, och Knessets talman förklarar sorgedagen avslutad – sinnesstämningen slår om till glädje (notera den skarpa kontrasten). I kvällsgudstjänsten tänds ljus, och i högtidsbönerna tackar man Gud för miraklet att uppleva denna dag. Många menar det var ett mirakel att staten bildades. Illman förklarar vidare att Israel ”är enligt den officiella av överrabbinatet fastställda bönen för staten ’Begynnelsen till vår frälsning’. Men många är på denna punkt reserverade.”*1* Efter kvällsgudstjänsten följer en festmåltid med sång och tändande av ljus.

Under morgongudstjänsten läses psalmer som annars tillhör sabbaten och helgdagar. Det varierar från församling till församling vilka bibeltexter som läsas, som exempelvis 5 Mos 7:12–8:12; Jes 10:32–12:6; Hes 37:1–14 Därefter läses bönen för staten, gudstjänsten avslutas, och man har på nytt en festmåltid. Under denna dag är det också vanligt att recitera poesi av stora judiska diktare. Dagen för övrigt är en allmän fridag, men inte en sabbat.

Den 28 ’Ijar (maj) firas “Jerusalemdagen” (Jom Jerushalajim) i Israel “till minne av återförenandet av Jerusalem genom sexdagarskriget 1967. Problematiskt med denna dag är att Israels annektering av den östra delen av staden inte accepteras av FN, arabstaterna eller palestinierna.

*1*Illman nämner här vissa hasidiska riktningar, de sekulära judarna och Gush ’Emunim (”de trognas förbund”). (Illman, 1994, 191)

När jag undervisar bibelstudiemetodik (biblisk hermeneutik) brukar jag säga att utläggaren av en bibeltext måste leva i två världar samtidigt, den bibliska och den nutida världen för att kunna överbrygga det bibliska budskapet till sin samtid. Videon nedan illustrerar detta på ett roligt sätt, även om jag inte menar det på ett så fullt bokstavligt sätt som när John Walton ”Lives the Old Testament.”

En sak till innan ni ser videon, vem har sagt att bibelundervisning behöver vara tråkig.

Tips från John Anderson.

Det har varit en mycket händelsefull vecka för mig och min familj. Förklaring finner du i mitt twittrande (se höger kolumn). Händelsefullt är här lika med spännande och roligt.

Så här på sen söndagskväll kan det ändå vara på plats för ett par bloggtips som en avslutning på denna vecka:

1. Danny Zacharias har byggt om sin Deinde.org till en ”Resources for Biblical Studies.” Jag uppskattar Dannys bloggande, även om hans inlägg kommer alltför sällan. Kanske vi kan räkna mer frekventa inlägg i och med omläggningen. I vilket fall bygger Danny ut successivt resurserna på hemsidan, vilket är välkommet. Danny är också en hängiven macanvändare med tips för dem som vill använda sin Mac mer effektivt för bibelstudier och bibelforskning.

Andra bloggar för den som är intresserad av Mac i bibelstudier och bibelforskning kan jag föreslå Christopher Heard, Joe Weaks och naturligtvis David Lang (Accordance blog). Logos Libronix har ingen särskild blogg för sin Mac version av plattformen, men däremot en blogg för hela produktlinjen. Det skall emellertid bli intressant när den nya macversionen kommer efter att de just har släppt Logos Bible Software 4. Jag har varit involverad i att översätta Logos Bible Software 3 till svenska, så mer arbete väntar nog runt hörnet på den punkten. Ser fram emot det.

2. När jag undervisade på Korteboskolan i våras hade jag i min klass Simon Pilgrim Rosén. En härligt duktig student med ett genuint intresse för bibelteologi. Simon skiljer sig åt i ett par bemärkelser. Dels att han har en frikyrkobakgrund och är på väg över till den ortodoxa grenen inom den världsvida kristendomen, dels att han är ”lead singer” gruppen Crimson Moonlight. Musikformen som Crimson Moonlight representerar förknippas vanligtvis inte med det kristna, men för Simon finns där tydligen inga motsättningar. Jag själv dömer inte i detta, då musik är en teknik som kan användas för olika syften, goda som dåliga. Däremot vet jag med säkerhet att Crimson Moonlight inte spelar min musik

I vilket fall, Simon har startat en blogg. Så här beskriver han själv den: ”Var Hälsade!! Jag har ”äntligen” startat min blogg som länge funnits i min tanke. Den heter som sagt Skogsprästen – Holistisk Kristendom och är primärt en teologisk blogg med syfte att skapa samtal, undervisning och debatt kring livets stora frågor och mysterier… Bloggen innefattar Bibelteologi, Exegetik, Patristik, Mystik, Lyrik, Tankar kring vildmarksliv och alternativt boende samt hård och mörk musik!! Här trängs egna homilier (predikningar), dogmatiska artiklar och exegetiska arbeten jämte lyrik till kommande Crimson Moonlight plattor och berättelser ur det dagliga livet… .

Jag kan tryggt säga att Simon är inte lika farlig i verkligheten som han ser ut på bilderna i bloggen , men han lär nog bjuda på lite annorlunda inlägg utifrån den teologisk tradition som har blivit hans livsväg. Lycka till Simon! Jag lovar att följa dig från och till.

Den sista punkten öppnar naturligtvis upp frågan varför vissa konverterar från protestantism till annan form av kristendom. Även om jag är grundfast i den protestantiska traditionen inser jag att alla inte tänker som jag kring kristendomen. Det är tydligt att det finns inslag inom exempelvis den svenska frikyrkligheten som inte attraherar, speciellt när det kommer till gudstjänsten och synen på sakrament. För dessa personer med frikyrklig bakgrund, som konverterar till katolska kyrkan eller ortodoxa kyrkan, är den frikyrkliga ”liturgin” ytlig och i stora drag intetsägande.

Handen på hjärtat, en majoritet av dagens frikyrkokristna verkar i hög grad vara mer konsumenter än producenter av det kristna budskapet – mer trötta än pigga, mer oengagerade än engagerade. De som konverterar eller är beredda att konvertera känner sig inte delaktiga, saknar en förlorad ”mystik” i tron, upplever den protestantiska kristendomen färglös och vill mer. Sedan tror jag att den inkrypande sekulariseringen i frikyrkosammanhang också resulterar i flytt till ett mer överlåtet och radikalt sammanhang. Naturligtvis handlar det också om teologiska övertygelser, men det finns en resa bakom varje människas liv som leder till övertygelser.

Mikael Winninge från Svenska bibelsällskapet besökte exgeternas högre seminarium på Örebro teologiska högskola (ÖTH) idag. Temat var ”Översättning av Qumrantexter och Nya testamentet.”

Mikael startade med att berätta om planerna om en ny svensk översättning av Nya testamentet (Nt). Frågan blev, behövs en sådan? Mikael förklarade som svar på sin egen fråga att United Bible Society (USB) menar att en ny Nt översättning är rimlig vart trettionde år, och snart 30 år har gått sedan förra bibelöversättningen från Svenska bibelsällskapet/bibelkommissionen kom ut, dvs Nt81 som ingår i Bibel 2000.

Jag kommer väl ihåg våren och sommaren 1981, då min relativt nya kristna tro tog fart på allvar. Jag fick en av de första utgåvorna av översättningen som en gåva av en klasskompis i gymnasiet. Den var i pocketformat, men om jag minns rätt gav jag bort den och skaffade mig ganska snart en ny.

Tillbaka till seminariet. Behövs alltså en nyöversättning? Eller räcker det men revidering av Nt 81 (dvs förnyelse av språket, nya exegetiska övervägningar)? Eller är det ändå bättre att göra en helt ny översättning? I så fall, vilka kriterier och principer bör då gälla? Sådana problemställningar lyftes fram av Mikael i sitt föredrag.

Mikael redogjorde för följande möjliga översättningsprinciper att ta ställning till vid en nyöversättning:
- Olika kyrkliga tolkningstraditioner (ex Vatikanen godkände inte B2000 översättningen, ex på grund av att kristologiska perspektiv saknades i Psaltaren)
- Liturgisk användning och gudstjänstpraxis i olika kyrkor.
- Inklusivt språk (måste definieras). Göra det så öppet som möjligt.
- Alternativ till traditionell biblisk och teologisk terminologi.
- Vår tids språk (måste definieras). Att språket har förändrats så pass mycket att en ny eller rev översättning är nödvändigt.

Mikael betonade att inget är beslutat än, men inventering genomförs för att insamla synpunkter. Om det finns behov, och hur dessa behov ser ut. Det är inte ens enkelt att avgöra vad som skall översättas (med tanke på de olika tolkningstraditionerna och vad som är helig text/kanon).

Mikael kom sedan till sin andra huvudpunkt: Dödahavsrullarna (DSS).

Denna del av föredraget inleddes med att förklara värdet med dessa unika manuskript, som inte enbart består av bibeltexter. Texthistoriska frågor lyftes fram: Solomon Schechter och Damaskusrullen. Fynden av DHR är ganska utspridda och då blir kopplingen till Qumran ifrågasatt. Vad hade grottorna för funktioner där rullarna upptäcktes? Varför lade man texterna i grottorna till att börja med? Vem gjorde det?

Ja, många frågor och inga säkra svar. Den som känner till om DSS forskningen och Qumran vet hur svårt det är att veta hur det egentligen var, hur lite vi känner till när frågorna staplas på varandra. Det vi vet för säkert emellertid är att i utspridda grottor väster om Dödahavet i Israel börjades det upptäckas från 1948 och framåt det som idag betraktas som ett av de största arkeologiska fynden i modern tid. Jag har tidigare bloggat om DSS här.

Mikael kommer sedan in på det översättningsprojekt av DSS till svenska som blir klart under 2010 (våren?). Det handlar om ett urval från sektlitteraturen (inte de bibliska) som översätts med förhoppning om att de kan hjälpa oss förstå vissa aspekter av Nya testamentet bättre (ex vem Johannes döparen var, tillhörde han Qumrangruppen? Saligprisningarna i Jesu bergspredikan).

Totalt 15 översättare är involverade i arbetet, och det sista skall nu sammanställas och redigeras färdigt. Urval av följande sekteristiska texttyper översätts: Regler/Halakhah (ex. CD, 1QS, 1QSa, 4QMMT, 4Q274–278, 4QTohoroth); Liturgiska texter (ex. 1QSb, 4Q242,); Parafraserna; Exegetiska texterna (ex. 1QpHab, 1QpHah, 4Q171, 4Q174, 4Q175, 4Q252–254); Testamenten (ex. 4Q213–214); Poetiska texter (ex Tackpsalmerna, Saligprisningar); Vishetstexterna (ex. 1Q27, 4Q299); Apokalyptiska texter; Eskatologiska texter (ex. 1QM, 4QM); Kalendertexter och horoskop (ex. 4Q320, 4Q186).

Mikaels sista punkt var framtidsprojekt: Apostoliska fäderna på svenska; “make over” av Bibeln.se till en plats att hitta exegeter på (en samlingsplats), lexikon, uppslagsverk läromaterial och omfattande länklistor.

Reflektion: Att det behövs en revidering av Nt81 eller en nyöversättning av Nya testamentet är för mig ganska självklart. En del översättningsval behöver rättas till och språket uppdateras. Sedan om alla kommer att bli nöjda med en sådan utgåva är tveksamt. Svenska Folkbibeln håller också på med att revidera/översätta på nytt. Det skall bli spännande att se slutresultatet om det nu blir ett beslut om nyöversättning av Nt81 eller enbart en revidering. Att en översättning av sekteristiska texterna från Qumran är på gång, är också spännande nyheter. Man får nog betrakta det som bragd att vi får fram sådant nytt material på svenska i vårt lilla land. Framtidsprojekten som Mikael presenterade mot slutet av seminariet är också mycket intressanta – mycket positivt med satsningar på nya resurser för svenska studenter och lärare i tider när bibelvetenskapen/exegetiken upplevs som direkt hotad på våra högre utbildningsinstitutioner i vårt land.

Kevin Schull har publicerat senaste Biblical Studies Carnival på sin blogg Paul of Tarsus. Bland annat har Kevin sammanställt en ”Audio and Video Resources” sektion som kan vara värd att fördjupa sig i.

Well done Kevin!!